Emiliano Brancaccio: Israel attackerar på alla fronter för att visa att det är starkt även utan USA

Gaza, Februari 2024.

Den 14 juni (2025) publicerade den italienska tidningen L’Unità en intervju med ekonomen Emiliano Brancaccio om Israels angrepp på Iran, Syrien, Jemen, Libanon och den etniska rensningen i Gaza som inleddes kort efter Hamas attack sjunde oktober 2023. Trots att det bara gått några veckor har mycket hänt sedan Brancaccio uttalade sig, men hans analys sticker fortfarande ut i svenska sammanhang eftersom han ger en ekonomisk förklaring till det geopolitiska läget.

Brancaccio, som 2023 publicerade ett manifest om de ekonomiska förutsättningarna för internationell fred i Financial Times, menar att Israel agerar hänsynslöst för att säkerställa sin dominans i en tid då ett alltmer skuldtyngt USA försöker frigöra sig från sina engagemang i Europa och Mellanöstern för att istället vända sig mot Kina. Vi har tidigare behandlat frågor om fred på bloggen, bland annat i en text om världskrig och världsfred, samt i en översättning från juni 2024 av Wolfgang Streecks anförande vid Nomos konferens om EU-utvidgningen. Vi kommer att fortsätta publicera texter som belyser vår samtid, som enligt den förre påven Franciskus präglas av ett slags diffust världskrig — ett hybridkrig i global skala som internationell rätt verkar oförmögen att reglera. Detta krig gör livet alltmer prekärt för dem som fastnar i det anarkiska naturtillståndet av krigiska nationalstater, som styckar upp jordens yta och försöker ställa folk mot folk, folken mot alla avvikare och snart broder mot broder.

INTERVJU MED EMILIANO BRANCACCIO:

Israel avfyrar missiler mot iranska militär- och kärnanläggningar. Det är en öppen krigsförklaring mot Iran, som verkar ha tagit även USA på sängen. I väntan på den internationella reaktionen stänger ambassader världen över sina dörrar. Närmar sig apokalypsen? Står vi verkligen på randen till ett stort krig? Vi diskuterar detta med ekonomen Emiliano Brancaccio från Federico II-universitetet i Neapel, initiativtagare till uppropet om ”ekonomiska förutsättningar för fred”, publicerat i Financial Times och Le Monde. (Umberto de Giovannangeli)

Dr. Brancaccio, står vi med Israels attack mot Iran inför en storkonflikt? Har det ”diffusa tredje världskriget”, som påven Franciskus kallade det, nått en vändpunkt?

Alla aktuella konflikter måste förstås i ljuset av en långvarig global eskalering. Sedan seklets början har antalet krigsoffer exploderat: en fördubbling i absoluta tal och till och med en sexfaldig ökning i relation till världens befolkning. Vi kan inte förstå de pågående konflikterna utan att se dem i denna långsiktiga trend – det gäller även Israels senaste attack mot Iran. Målet är att sabotera den amerikanska regeringens försök att nå en stabiliseringsöverenskommelse med Iran. Ju mer USA försöker minska sin närvaro i Mellanöstern, desto högre höjer Israel ribban. Det gäller även den pågående massakern i Palestina.

I vilken mening?

Netanyahus regering vill visa att den amerikanska skuldkrisen och USA:s tendens att minska sin närvaro i Mellanöstern inte påverkar Israels hegemoni i regionen. De militära insatserna mot Libanon, Jemen, Iran och till och med den etniska rensningen av Gaza, något som alltid önskats men aldrig tidigare vågats, visar att Netanyahu och hans anhängare satsar allt. De vill visa att Israel, trots krisen i den gamla amerikanska världsordningen, är ämnat att förbli Mellanösterns ekonomiska och militära polis.

Vissa säger att du glömmer Hamas attack den 7 oktober...

Tvärtom. Dagen efter Hamas attack den 7 oktober sa jag att den måste ses som en underjordisk operation för att destabilisera regionen. Målet var att blockera Abrahamavtalen och motverka IMEEC-korridoren, som USA satsar på för att bygga en alternativ handelsväg till de kinesiska sidenvägarna. Israel har ställt sig till förfogande för att spela rollen som polis för denna alternativa handelsväg, och normaliseringen av relationerna med de arabiska oljeproducerande länderna syftar just till detta. Bland dem som bidrog till attacken finns fiender till denna operation, som i slutändan alltid bottnar i USA:s försök att omforma sitt inflytande, särskilt i form av handels- och militärprotektorat. Som ofta tidigare i historien är det det palestinska folket som blir offer i detta fruktansvärda Risk-spel mellan regionens makthavare.

Den italienska regeringen har hittills intagit en tveksam hållning till Israels massaker i Gaza. Vad tycker du om det?

Man borde samordna sig med åtminstone en del av EU-länderna för att införa ett embargo mot Israel. Endast en ekonomisk och finansiell chock av denna omfattning kan skapa de nödvändiga förutsättningarna för att återuppta det gamla projektet ”två folk, två stater”, som för närvarande verkar omöjligt, helt begravt under spillror och tusentals lik.

Tillsammans med Robert Skidelsky, den välkände Keynes-biografen, har ni publicerat en uppmaning om ”de ekonomiska förutsättningarna för fred”. Vilka konkreta förhoppningar finns för att inleda globala fredsförhandlingar?

Diplomatin är ännu långt ifrån detta mål, men vi måste fortsätta på denna väg. Vi befinner oss mitt i en kris i den USA-ledda världsordningen, som har en av sina djupaste orsaker i den amerikanska utlandsskulden. Risken är fortfarande hög att den militära upptrappningen leder till en konflikt i mycket stor skala.

I Italien var du först med att peka på USA:s utlandsskuld som en nyckel till att förstå krisen i världsordningen. Du diskuterade detta även med den tidigare chefen för Italiens centralbank, Ignazio Visco, i en omtalad debatt på sociala medier. Idag börjar alla tala om det...

Krisen i den USA-ledda världsordningen kan bara delvis förstås utifrån den kris i det jag ibland kallar det ”militär-monetära kretsloppet” – mekanismen som gör det möjligt för USA att fritt skuldsätta sig utomlands, även för att finansiera militära operationer. Idag vet vi att detta kretslopp har fastnat. Det är här vi måste börja för att förstå de pågående konflikterna: från Rysslands attack mot Ukraina till Israels maktdemonstrationer mot alla sina potentiella fiender i Mellanöstern. Det verkar som att även respekterade geopolitiska analytiker äntligen har förstått detta. Bättre sent än aldrig.