Giorgio Agamben: Stat och anomi II

/

Om vi utgår från doktrinen i Paulus andra brev till tessalonikerna kan vi – precis som tidigare i den här spalten – konstatera att katechon, den makt som håller tillbaka och fördröjer tidens slut, befinner sig i en djup kris överallt. Denna makt identifierades av kyrkofäderna med institutionerna, det vill säga romarriket och kyrkan själv. Idag ser vi i stället framväxten av anomos: en makt helt utan lagar som skapar förödelse och utropar sig själv till Gud (vilket är anledningen till det historiska likställandet med Antikrist).

Detta blir särskilt tydligt i USA, där institutionerna verkar ha slutat fungera. All makt har hamnat hos en enda man som talar och agerar helt bortom lagen, samtidigt som han utger sig för att vara Gud. Samma sak kan sägas om Israel. Det finns goda skäl att reflektera över denna omvälvande situation som i dag präglar hela västvärlden. Eftersom institutionerna – staten och dess historiska strukturer – har förlorat all trovärdighet, är det lönlöst att tro att de kan hålla tillbaka den eskatologiska slutstriden.

Detta blir extra tydligt eftersom anomos, det laglösa, inte är en yttre kraft. Det är i stället den skepnad som institutionen själv antar när den faller samman. Trump och Netanyahu har inte dykt upp från ingenstans. Det är själva staten – den makt som egentligen borde bromsa och skjuta upp slutet – som har blivit den drivande kraften som i stället påskyndar undergången och kastar oss i fördärvet.

Giorgio Agamben